När man vaknar av att nya grannen ovanför för en dialog med sina barn i normal samtalston - då är hushelvetet dåligt jävla isolerat! Kallt äre också.

Sen när grannens ungar springer med hårda hälar ovanför mitt sovrum är jag färdig att skrika rätt ut i frustration.

Sen när grannens ungar drar händerna längs spjälorna på trappräcket i trapphuset, då är jag färdig att dränka mig i toaletten.

Det har varit så skönt utan grannar ovanför, och nu startar alltså en invänjningsperiod, MITT i fetaste tröttaste mest irriterade perioden jag haft hittills (se bland annat trasig telefon) och jag undrar hur fan jag ska orka?

Flytta? :p