Hur livet ter sig alltså...

Det finns ju saker man ångrar att man gjort. Saker man ångrar att man inte gjort. 

Life has fucked me up. Big time. Fan vilken jävla svacka jag har nu. Ingenting känns riktigt okej. Eller jo, det är klart vissa saker känns bra men andra känns... Liksom inte okej helt enkelt.

Är det detta som kallas höstdepression?

Jag vill göra roliga saker men jag orkar inte riktigt.
Om jag inte tvingade iväg mig själv på saker skulle jag nog sitta här i soffan i myskläder och häcka framför tvn. Bring me back to real life by christmas, please.

Nu sitter jag här, ångrar inte att jag skippade utgången men är likt förbannat så understimulerad och uttråkad så jag inte vet var jag ska ta vägen liksom! JAG MÅSTE UT HÄRIFRÅN INNAN JAG BLIR GALEN!

Men vart ska jag ta vägen då? Orkar inte sitta och köra bil hur jävla mkt som helst men jag vet ju också att det är enda sättet att komma härifrån...  16 mil till Duved eller varför inte 16 mil åt ett helt annat håll? Vart hamnar jag då? Undrar vad som händer just där?
Intressanta tankegångar? Näe. Men dom läker en skadad hjärna. Hjälper den att slippa tänka logiskt, om så bara för en stund...

Jag är osäker på om jag ens kommer posta det här i slutändan. Osäker på om jag vill visa denna "svaga" sida hos mig själv. Men eftersom det bara är random dudes som inte vet vem jag är ens, som läser min blogg så kanske det är lugnt ändå.
Jag är inte typen som tycker det är värt att skriva en lång shitlist och sen inte posta. Då har jag satt pränt på det men inte fått ut det helt ändå...

Sitter här och lider av en släng panikångest light. Det känns tungt över bröstet och det känns som jag vill lipa. Och jag är långt ifrån säker på om jag ens vet varför?

Men, livet ska inte vara enkelt, uppenbarligen.

Jag ska egentligen inte gnälla, för jag har det så himla lättare än många andra. Så jag ber omm ursäkt, får se om jag går och lägger mig eller om jag gör nåt annat, men i vilket fall hoppas jag att imorrn är en ny dag.

Där jag får må lite bättre...